Rädda-världens-ångest!

På onsdag har jag varit här i fyra veckor! De börjar bli ett tag nu. Jag börjar misstänka att den här hösten kommer gå lite väl fort. Livet här i Edinburgh börjar mer och mer byggas upp och idag har jag till och med skaffat gymkort. Känns väldigt bra. 

(Okej... om du vill läsa om vad jag gjort i helgen hoppa ner några stycken. Jag måste bara få ur mig en massa tankar först...)

Är inne på min andra riktiga skolvecka och har haft min första Sustainible Design-lektion idag. Jag har haft höga förväntningar på den här kursen för det är precis vad jag vill jobba med sen när jag har pluggat klart. Efter att ha pluggat i tre år på högskolan ska jag nu äntligen börjar få fokusera på det mest intressanta: hållbar utveckling och produktutveckling. Så efter den här kursen hoppas jag att jag kommer ha några bra verktyg för att klara de. Det hade varit så roligt att försöka hitta lösningar på hur produkter inte ska vara en belastning på miljön och samhället socialt utan istället kan vara en tillgång.

Men grejen är att första lektionen blev mer upprörande än vad jag hade förväntat mig och en massa tankar börja snurra i mig. Vi prata om global uppvärmning och kom in på om hur stor människans påverkan är. Jag blir som vanligt arg och upprörd när jag möter människor som menar att det är naturens gång. Hur kan det vara de? Det är så mycket som är snett i denna värld… och så länge vi är nått ansvariga för de så borde vi väl göra något åt det? Den globala uppvärmningen är bara en grej av många som inte är hållbar. Vi konsumerar ju stört mycket, äter mer kött än nödvändigt, äter mat som fraktas varv runt jorden innan det kommer till oss och då behöver de inte längre vara mycket kvar av riktig mat och energi i den. Så klart de inte håller hur länge som helst. I augusti hade vi till exempel förbrukat så mycket av jordens resurser som skulle räcka för hela det här året, om de ska vara hållbart och våra barn och barnbarn ska kunna ha det som vi en dag.

För att sammanfatta--> Jag har rädda-världen-kris…. IGEN!

Jag är fylld av ångest för jag vet att jag är sådan stor del av problemet. Jag vet ju att jag borde sluta flyga, äta kött, konsumera kläder och saker och ändå kan jag inte sluta. Jag kompromissar och försöker minska på allt men varje dag förstör jag ändå lite till av vår jord. 

Jag skulle vilja få bort all prestigen och ångest som ligger i att ta hand om vår jord. Jag kan inte och jag misslyckas men jag vill få chansen att få försöka igen. Ni måste hjälpa mig. Vi alla måste ju göra nått och det går inte att göra själv. Det är så viktigt att vi inte ger upp bara för att vi misslyckas en gång eller flera utan orkar försöka igen och igen och igen. Som en sann diakoniavän måste jag tro på att vi alla är "Människor som förändrar världen". Och då är de ju bäst att förändra den till det bättre. 

Puh… nu är de ur mig… inte rädda-världen-ångesten men önskan att vi ska hjälpas åt, för det blir lättare då.

Om det nu skulle vara så glädjande att du inte är en av dom som sluta läsa för länge sen så vill jag berätta lite om helgen med. Edinburgh har haft "Open Doors Weekend". Det betyder att en massa museer, byggnader och ställen har varit gratis och öppna att besöka. Jag och min nya amerikanska vän Carla har gått runt både lördag och söndag och kollat in en massa häftiga ställen. Vi hann också med att besöka The Elephant House Café där J K Rowling skrev Harry Potter och så gick vi på gravjakt på kyrkogården bredvid och leta efter kända namn från böckerna. Jag gillar att det finns Harry Potter-nördar! Igår kväll träffa jag några från kyrkan och nu är de filmkväll på en pub i stan.

Tjaoo...

Stora förändringar

Att bo i ett land som inte är det land man har vuxit upp i kräver att man till viss del börjar kompromissa och anpassa sig. Mycket är sig likt i Skottland men det finns ändå några drastiska ändringar i mitt liv här i Edinburgh. 

ETT. En stor grej är att ägg bara behöver kokas tre minuter när det väl har börjat koka. Innan jag fattade detta var det Amanda standard på varje ägg (vilket betyder torr och tråkig gula.) Anledningen är dessa gasspisar. En riktigt Göteborgare använder så klart gasspis redan men som en östgöte som jag är så måste jag tänka om. Så tre minuter räcker! 

TVÅ. Folk kramas inte här. Jag kramar Ruth så ofta jag får tillfälle men annars så händer det inte ofta. Folk vinkar istället. När man säger hej så vinkar man till och när man säger hej då så kommer handen upp igen. Gärna ska man stå ett par meter ifrån varandra med. Det här utsätts jag inte för på grund av att jag inte känner folk så bra än utan har sätt detta beteende även mellan vänner som ses ofta. Mycket märkligt. Ska läggas till att kindpussar även existerar i detta land vid speciella tillfällen men de mänskliga koderna med detta fenomen har jag inte förstått mig på än.

TRE. Genom att byta land så har jag gått och blivit nyttig. Exempel 1. DET FINS NYTTIGA CHIPS: Ruth förklara tidigt för mig att dom har olika sorters chips och en speciell sort är extra nyttiga. Så håller jag mig till dessa så är de fritt fram att äta. Exempel 2. VANLIGA FRALLOR= HÄLSOBOMB. Jag bakade bröd igår på vanligt vetemjöl, hade i lite russin, pumpakärnor och solrosfrön. Enligt familjen Colley är de frallor som hemma är vanliga, kanske lite onyttiga men goda, här rena hälsokuren. Så nu är de fritt fram att käka vad som är gott för det kommer ändå att anses vara helt okej. 

De senaste dagarna i korthet: I söndags var jag i kyrkan, stanna kvar på studentlunch, åkte ner till stan och såg de skotska Paralymics och OS-medaljörerna och på kvällen var det Sverigekväll med mina svenska vänner på en svensk restaurang. Igår hade skottarna höstledigt vilket betydde ännu en till ledig dag utan skola. Jag som nu införskaffat ett busskort kände att det behövdes utnyttjas och tog bussen till andra sidan stan och The Botanic Garden. Efter att ha strosat runt där lite tog jag mig ner till havet och utforska hamnområdet och drog i mig en lite havsluft.

Vänner & London -the movie

Vänner alltså! Har varit på en middag i kväll hos en kille som går till samma kyrka som Allan och Ruth. Fick träffa en massa sköna människor där och är nu helt uppe i de blå av lycka. Blev bjuden på födelsedagsfika hos en tjej imorn till och med. Alla är så snälla. Det är faktiskt helt knäppt egentligen att här kommer jag till ett nytt ställe och så bryr sig folk om mig för att vi alla är i samma stora familj. Jag gillart! Var samma sak när jag flytta till Hamilton. Det är ingen större skillnad om det är i Sverige, Nya Zeeland eller Skottland. Det finns trevliga människor att hänga med överallt. Det ända är det som Ruth sa när jag kom hem nu: nackdelen med att träffa människor man trivs med är att man vet att man måste säga hej då sen. Men det är ingen jag vill tänka på nu. Har ju bara varit här i två veckor...

Kära vännen Mårten har gjort bästa filmen från vår Londonresa. Kolla in den här:

http://www.youtube.com/watch?v=b44M5T-ZnAQ&feature=youtu.be 

The Burn Trip

I onsdags åkte jag iväg på skolresa två timmar norr ut i Skottland. Vi bodde i ett fantastiskt hus som byggdes 1791 och som omges av typ 200 hektar vacker mark som tillhör huset. Mr och Mrs Russell som bodde i huset för typ 80 år sen byggde 1943 om stora delar av huset. Så nu är hela huset i 1940-tals stil och det var som att gå tillbaka i tiden när man va där. Tragiskt nog dog deras son James i andra världskriget 1944. Familjen Russell tyckte det fanns för många minnen i huset och gav bort The Burn house för retret för internationella studenter 1949. Så därför fick jag åka dit nu i tre dagar tillsammans med 23 andra internationella student. 

I onsdags när vi kom var vädret fint så vi gick vi runt i området runt huset, spela minigolf, quiz, bara va och blev uppassade med mat och fika hela tiden. Igår åkte vi till ett whiskybryggeri, satt framför brasan och så lite quiz igen (Jonas! Jag ska i fortsättningen göra dina quiz med glädje. Här var det typ 6x10 frågor!!!). Men väldigt trevliga dagar att få vara med om. Nu känner jag några amerikaner, tyskar och fransmän. Jag hoppas vi kommer kunna träffas igen för några var riktigt sköna. 

Då var det helg igen. Den här introduktionsveckan har varit den slappaste någonsin och lägligt nog är de höstledigt på måndag. Inte mig emot. 
Hoppas ni får en bra helg!

London baby!

Känner att London behöver sitt egna inlägg för att få sin rättvisa beskrivning. Here it is:

Jonas och jag tog tåget till London i torsdags. Resan tog 4,5 timme. Vi satt och njöt av utsikten och lyssna på några gamla sommarprat så tiden gick ganska fort. När vi kom fram köpte vi tunnelbanekort, tog oss till hostlet och gav oss sen ut i Londonnatten, åt mat och kolla in Tower Bridge. 

I fredags blev det en del shopping, vi såg Big Ben och det bästa av allt musikalen The Phantom of the Opera. Det finaste jag sett! Efter att ha tragglat låtarna på pianolektionerna för flera år sen var det nu en ren njutning att få höra dem spelas av en hel orkester. Ooo de va så bra. Sen i fredags natt kom även Mårten, Amanda, Daniel och Anna till London och gjorde oss sällskap. Väldigt roligt att träffa dem där och semestra ihop.

I lördags åkte vi till Camden Market. En marknad i norra London med en massa (skit), fantastisk god mat, kläder, fiskfotbad (som Jonas testade) och fina antika grejer. Tyvärr kändes det lite väl knöligt att släpa hem alla stora koffertar och resväskor som Jonas och jag ville köpa, så jag gick därifrån med en fin klänning istället. På kvällen så blev det musikal nummer två: The Lion King. Det var en helt annan typ av musikal än The Phantom och i en mycket större teater. Det var coolt och se hur alla människor blev som riktiga djur. Lejonkungen har alltid var en favoritfilm och nu fick vi se den på ett helt nytt sätt. Jag är musikalkär tror jag.

Igår gick vi till Buckingham palace och såg lite av sista dagen i Paralypiska spelen. Det var maraton och så coolt och se hur snabba dom var i rullstolarna och hur blinda sprang med en ledsagare och hejades fram av all publik. Vi hyrde även cyklar, hamna mitt i en festival och fikande på ett mysigt café i utkanten av Soho. Hela helgen har det varit sommarvärme i London och solen har stekt på oss. Känns som att vi inte fått så mycket sol på hela sommaren så det passa perfekt att avsluta sommaren med "riktig sommar".

Nu har jag varit på min första lektion skolan och höstterminen är här. Jag är taggad.

Dags att uppdatera...

Hello!

Nu är jag hemkommen från London och sitter i mitt rum i Edinburgh. Det har hänt så mycket sen Jonas och jag åkte men nu ska ni äntligen få en uppdatering. 

När vi kom till flygplatsen i Edinburgh förra veckan så kom Alan och hämta oss. Det första han gjorde när han kom va att ge en bauta kram och när vi kom hem till deras hus sen fick vi en till av Ruth. Dom är helt fantastiska familjen jag bor hos. Tänk att jag får bo hos dom och att jag kommer ha en familj som ser till mig! 

Sam, deras son, är tolv, spelar en massa fotboll och dataspel och är lite blyg så vår relation är inte jätte djup än.  Alan är pratglad, jobbar som säljare på HP, reser en hel del och tränar som en galning till en triathlontävling. Ruth, är vänlig, öppen, omtänksam och jobbar som vikarie på en skola som lärare. Plus de har Alan och Ruth två utflyttade barn. Det blev tomt i huset utan dem och nu får jag bo hos familjen Colley istället. Nått som passar mig perfekt. 

Huset ligger en halv timme från city och tio minuters gångväg från det campus där jag kommer ha två av tre kurser. Tredje kursen kommer jag ha på ett campus en kvart bort med buss. Mina Chalmers-klasskompiar bor i samma del av stan, tio minuter med bussen så det har blivit jätte bra med boendet för oss alla. 

Under vår vecka i Edinburgh hann Jonas och jag se en hel del av stan. Vi har bestigit några berg, varit i Glasgow, följde med Ruth till kyrkan, har ätit på Jamie Olivers restaurang med mina klasskompiar, sett slottet och kollat in en massa vintagebutiker. Edinburgh är väldigt mysigt med alla gamla stenhus, slottet mitt i stan och alla brittiska pubar över allt. Jag kommer trivas. 

Nu är jag lite matt efter en fantastisk helg i London. Att säga hej då till Jonas på King Cross Station förut va konstigt. Jag vet inte när vi kommer ses nästa gång så de gjorde det extra svårt. Men nu ska jag krypa ner i sängen, sätta på värmefilten och sova gått så att jag är laddad för första dagen i skolan imorn. 

Godnatt.

Arthurs Seat, Caerketton Hill och Glasgow

Bilder från våra första dagar i Edinburgh