Rädda-världens-ångest!

På onsdag har jag varit här i fyra veckor! De börjar bli ett tag nu. Jag börjar misstänka att den här hösten kommer gå lite väl fort. Livet här i Edinburgh börjar mer och mer byggas upp och idag har jag till och med skaffat gymkort. Känns väldigt bra. 

(Okej... om du vill läsa om vad jag gjort i helgen hoppa ner några stycken. Jag måste bara få ur mig en massa tankar först...)

Är inne på min andra riktiga skolvecka och har haft min första Sustainible Design-lektion idag. Jag har haft höga förväntningar på den här kursen för det är precis vad jag vill jobba med sen när jag har pluggat klart. Efter att ha pluggat i tre år på högskolan ska jag nu äntligen börjar få fokusera på det mest intressanta: hållbar utveckling och produktutveckling. Så efter den här kursen hoppas jag att jag kommer ha några bra verktyg för att klara de. Det hade varit så roligt att försöka hitta lösningar på hur produkter inte ska vara en belastning på miljön och samhället socialt utan istället kan vara en tillgång.

Men grejen är att första lektionen blev mer upprörande än vad jag hade förväntat mig och en massa tankar börja snurra i mig. Vi prata om global uppvärmning och kom in på om hur stor människans påverkan är. Jag blir som vanligt arg och upprörd när jag möter människor som menar att det är naturens gång. Hur kan det vara de? Det är så mycket som är snett i denna värld… och så länge vi är nått ansvariga för de så borde vi väl göra något åt det? Den globala uppvärmningen är bara en grej av många som inte är hållbar. Vi konsumerar ju stört mycket, äter mer kött än nödvändigt, äter mat som fraktas varv runt jorden innan det kommer till oss och då behöver de inte längre vara mycket kvar av riktig mat och energi i den. Så klart de inte håller hur länge som helst. I augusti hade vi till exempel förbrukat så mycket av jordens resurser som skulle räcka för hela det här året, om de ska vara hållbart och våra barn och barnbarn ska kunna ha det som vi en dag.

För att sammanfatta--> Jag har rädda-världen-kris…. IGEN!

Jag är fylld av ångest för jag vet att jag är sådan stor del av problemet. Jag vet ju att jag borde sluta flyga, äta kött, konsumera kläder och saker och ändå kan jag inte sluta. Jag kompromissar och försöker minska på allt men varje dag förstör jag ändå lite till av vår jord. 

Jag skulle vilja få bort all prestigen och ångest som ligger i att ta hand om vår jord. Jag kan inte och jag misslyckas men jag vill få chansen att få försöka igen. Ni måste hjälpa mig. Vi alla måste ju göra nått och det går inte att göra själv. Det är så viktigt att vi inte ger upp bara för att vi misslyckas en gång eller flera utan orkar försöka igen och igen och igen. Som en sann diakoniavän måste jag tro på att vi alla är "Människor som förändrar världen". Och då är de ju bäst att förändra den till det bättre. 

Puh… nu är de ur mig… inte rädda-världen-ångesten men önskan att vi ska hjälpas åt, för det blir lättare då.

Om det nu skulle vara så glädjande att du inte är en av dom som sluta läsa för länge sen så vill jag berätta lite om helgen med. Edinburgh har haft "Open Doors Weekend". Det betyder att en massa museer, byggnader och ställen har varit gratis och öppna att besöka. Jag och min nya amerikanska vän Carla har gått runt både lördag och söndag och kollat in en massa häftiga ställen. Vi hann också med att besöka The Elephant House Café där J K Rowling skrev Harry Potter och så gick vi på gravjakt på kyrkogården bredvid och leta efter kända namn från böckerna. Jag gillar att det finns Harry Potter-nördar! Igår kväll träffa jag några från kyrkan och nu är de filmkväll på en pub i stan.

Tjaoo...